Judas Iskariot är en av de mest ökända gestalterna i kristen historia, känd för sitt förräderi mot Jesus Kristus. Enligt Nya testamentet var Judas en av de tolv apostlar som Jesus valt att vara hans lärjungar, men han förrådde senare Jesus till myndigheterna för trettio silverpengar.
Judas förräderi mot Jesus är en betydande händelse i kristen historia, och det återges i alla fyra evangelierna. Efter att Jesus arresterats identifierade Judas honom för myndigheterna genom att ge honom en kyss, ett tecken på att det var han de letade efter. Denna svekhandling har setts som en symbol för girighet och svek i kristen teologi och hängivenhet.
Motiven bakom Judas förräderi har varit föremål för många spekulationer och debatter genom hela den kristna historien. Vissa forskare har föreslagit att Judas kan ha motiverats av politisk eller ekonomisk vinning, medan andra har hävdat att han kan ha blivit desillusionerad av Jesus eller känt att hans uppdrag inte utvecklades tillräckligt snabbt.
Trots hans ökända roll i den kristna historien finns det få detaljer om Judas liv utanför hans svek mot Jesus. Nya testamentet beskriver honom som en Jesu lärjunge, men lite annat är känt om hans bakgrund eller hans verksamhet före hans svek.
Judas arv i den kristna historien har varit komplext, med vissa teologer och forskare som ser honom som en tragisk figur som fångades av sin tids händelser, medan andra har sett honom som en symbol för ondska och förräderi. I kristen konst och litteratur framställs han ofta som en mörk och olycksbådande gestalt, där hans namn blir synonymt med svek och svek.
Källor:
The Holy Bible, New International Version (NIV)
Matteusevangeliet, Markus, Lukas och Johannes
Apostlagärningarna
Katolska kyrkans katekes
Dante Alighieri, "Inferno"
William Shakespeare, "Macbeth"