Ulrika Eleonora, även känd som Ulrika Eleonora den yngre, var en svensk drottning som regerade från 1718 till 1720. Hon föddes den 23 februari 1688 i Stockholm, Sverige, och var dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark. Hennes pappa dog när hon var bara sex år gammal och hon uppfostrades av sin mamma. Ulrika Eleonora var gift två gånger och hade inga barn. Hon dog den 24 november 1741 i Stockholm, Sverige.
Ulrika Eleonoras regeringstid präglades av politisk oro och instabilitet. Hon kom till tronen efter att hennes bror, Karl XII, dog barnlös 1718. Hennes trontillträde var kontroversiell, eftersom det fanns andra tronanspråkare, inklusive hennes brorson, som fick stöd av Ryssland. Ulrika Eleonora valdes slutligen till ny monark av den svenska riksdagen, men hennes regeringstid blev kortvarig, eftersom hon abdikerade 1720.
Under sin korta regeringstid arbetade Ulrika Eleonora för att främja religiös tolerans och för att förbättra den svenska ekonomin. Hon försökte också upprätta en mer stabil och konstitutionell monarki, men hennes ansträngningar var i stort sett misslyckade. Hennes abdikation 1720 berodde dels på hennes frustration över den politiska situationen i Sverige och dels på hennes önskan att undvika en potentiellt våldsam konflikt med Ryssland.
Källor:
"Ulrika Eleonora (1688–1741)." Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004.
Nordström, Byron J. "Ulrika Eleonora, den yngre (1688–1741)." The American Historical Review, vol. 82, nr. 4, 1977, sid. 845–847. JSTOR, www.jstor.org/stable/1865862.
Hatton, Ragnhild Marie. "Ulrika Eleonoras absolutism." Scandinavian Journal of History, vol. 10, nr. 1-4, 1985, s. 193-202. doi: 10.1080/03468758508579281.
Alm, Mikael. "Ulrika Eleonora, Fredrik I och den svenska frihetstidens politiska kultur." Scandinavian Journal of History, vol. 32, nr. 1, 2007, s. 1–21. doi: 10.1080/03468750701203249.
Östergren, Christina. "Ulrika Eleonora och det tidiga 1700-talet." In Northern Antiquities and National Identities: Perceptions of the North in Anglo-Saxon England, redigerad av Christopher Abram, Palgrave Macmillan, 2018, s. 171–188.