Vikingaslavhandeln, även känd som den slaviska slavhandeln, var en betydande del av vikingatidens ekonomi, som varade från slutet av 800-talet till mitten av 1000-talet. Under denna period plundrade och handlade vikingarna, som var sjöfarande från Skandinavien, över ett stort område som sträckte sig från de brittiska öarna till Kaspiska havet.
Vikingarna var kända för att fånga och förslava människor från olika regioner, inklusive England, Skottland, Irland, Frankrike och de slaviska territorierna i Östeuropa. Slaverna var den vanligaste gruppen människor som handlades som slavar, därav namnet "slavisk slavhandel". Vikingarna transporterade slavarna tillbaka till Skandinavien, där de såldes på marknader och användes för arbetskraft på gårdar, i gruvor och i hushåll. Vissa slavar byttes även ut till andra länder, inklusive det islamiska kalifatet och det bysantinska riket.
Efterfrågan på slavar drevs av behovet av billig arbetskraft i de växande vikingabosättningarna, samt av önskan om lyxvaror och rikedom. Vikingaslavhandeln var lönsam och den var en betydande inkomstkälla för många vikingahövdingar och köpmän. Handeln underlättades också av vikingarnas avancerade skeppsbyggnadsteknik, som gjorde att de kunde resa långa sträckor och transportera stora mängder människor.
Slavhandeln hade en djupgående inverkan på livet för de människor som tillfångatogs och förslavades. Det förslavade folket fråntogs sin frihet och utsattes för brutala förhållanden. De behandlades som egendom och utsattes ofta för våld, övergrepp och misshandel. Många dog av sjukdom, svält eller hård behandling. De som överlevde tvingades ofta arbeta långa dagar och utsattes för grymma straff för olydnad.
Trots sin brutalitet fortsatte den vikingatida slavhandeln i flera århundraden, och det var inte förrän på 1000-talet som slavhandeln minskade, på grund av en kombination av faktorer, bland annat omvandlingen av vikingarna till kristendomen, framväxten av statsmakten i Vikingaområden, och utvecklingen av nya handelsnätverk och ekonomiska system.
Sammanfattningsvis var vikingatida slavhandel en betydande del av vikingatidens ekonomi och hade en bestående inverkan på livet för de människor som tillfångatogs och förslavades. Samtidigt som handeln var lönsam för vikingarna var det ett brutalt och förtryckande system som fråntog människor deras frihet och utsatte dem för hårda förhållanden.
Källor:
•S.O – Seriens bok: Historia av Elisabeth Ivansson, Robert Sandberg och Mattias Tordai
•Perspektiv på historien av Lars, Hans och Örjan Nyström
•Alla tiders historia Maxi - Hans Almgren, Börje Bergström, Arne Löwgren
•A History of World Societies av John P Mckay m.flera.
•World History (A new perspective) av Clive Ponting