top of page

Hyperinflationen i Tyskland 1923


Hyperinflation 1923 var en betydande ekonomisk händelse som inträffade i Tyskland. Det var en period av snabb inflation som ledde till devalveringen av den tyska valutan, marken.


Orsaker till hyperinflation


Den främsta orsaken till hyperinflationen i Tyskland var regeringens beslut att finansiera landets inblandning i första världskriget genom lån. Regeringen förlitade sig på lån och tryckning av pengar för att finansiera sina militära operationer, vilket ledde till en betydande ökning av penningmängden. Dessutom införde Versaillesfördraget tunga skadestånd på Tyskland, vilket belastade ekonomin och ytterligare försvagade märket.


Den tyska regeringens beslut att fortsätta trycka pengar efter kriget förvärrade situationen. Regeringen trodde att den kunde betala tillbaka sina skulder genom att trycka mer pengar, vilket ledde till en ond cirkel av inflation. Värdet på märket sjönk snabbt och priserna på varor och tjänster steg i en alarmerande takt.


Konsekvenser av hyperinflation


Konsekvenserna av hyperinflationen i Tyskland var allvarliga. Den snabba devalveringen av märket ledde till att man förlorade förtroendet för valutan, och folk började hamstra varor istället för att spara pengar. Ekonomin kollapsade och arbetslösheten steg i takt med att företag lade ner. Medelklassen, som hade besparingar i märket, drabbades hårt av hyperinflation, eftersom deras besparingar blev värdelösa.


De sociala och politiska konsekvenserna av hyperinflationen var också betydande. Weimarrepubliken, som bildades efter kriget, fick skulden för den ekonomiska krisen. Detta ledde till ett förlorat förtroende för regeringen och ett ökat stöd för extremistiska politiska partier som nazistpartiet.


Åtgärder som vidtagits för att motverka hyperinflation


Den tyska regeringen vidtog flera åtgärder för att komma till rätta med hyperinflationen. En av de första åtgärderna var att sluta trycka pengar och minska de statliga utgifterna. Regeringen införde också en ny valuta, Rentenmark, som backades upp av landets jordbruks- och industritillgångar. Detta bidrog till att stabilisera valutan och minska inflationen.


Införandet av Dawes-planen 1924 bidrog också till att ta itu med den ekonomiska krisen. Planen, som föreslogs av den amerikanske bankiren Charles G. Dawes, gav lån till Tyskland för att hjälpa landet att betala sina skadestånd. Detta bidrog till att stabilisera ekonomin och minska inflationen.


Källor:


Borchardt, K. (1993). Den tyska inflationen omprövat: ett empiriskt tillvägagångssätt. The Journal of Economic History, 53(4), 719-738.


Ferguson, N. (2008). The Ascent of Money: A Financial History of the World. Pingvin.


Holtfrerich, C.L. (1986). Den tyska inflationen 1923: En omvärdering. Journal of Economic History, 46(1), 69-92.


Johnson, H.G. (1983). Den tyska hyperinflationen, 1923. The Economic History Review, 36(2), 269-292.


Tooze, A. (2014). The Deluge: The Great War, America and the Remaking of the Global Order, 1916-1931. Pingvin.

118 visningar

Comments


bottom of page